Header Image

Funkismamman

Vi är en funkisfamilj som bor i Uppsala. "Funkis" är ett smeknamn på funktionsvariation eller funktionsnedsättning, men jag gillar faktiskt även en inredningsstil som kallas funkis. :-) Vår familj består av en mamma, en dotter, en kattfröken och två marsvinsherrar. Vår vardag präglas just nu främst av att tackla hinder som kan uppstå när man lever med neuropsykiatriska svårigheter. Det gäller att ha riktning och en stark röst för att komma framåt. Målet är att när alla bitar fallit på plats så kommer vi kunna lägga energin på det som ger livskvalitet istället för att kämpa. Denna blogg är ett verktyg för att sätta ord på allt detta och förhoppningsvis kunna inspirera och hjälpa andra i samma situation. Häng med på vår resa! Nu kör vi! :-)

I am back!

Publicerad,

Hej! Nu var det väldigt länge sedan jag bloggade. ? Jag vet att man inte ska skylla på saker när det går för långt mellan inläggen. Men i det här fallet får jag skylla på omständigheter som jag inte kunnat påverka. Plus lite ork. ?‍?. Så vad har hänt sedan sist? Har jag berättat att jag har sjukt dåligt minne? Tur att Instagram finns. Det blir som en dagbok för minnet. @funkismamman2 heter jag där om du vill kolla.

Vad gäller kampen mot Försäkringskassan så har jag inte rönt någon framgång än så länge.? Trots att såväl skola som vård och omsorg har intygat vår situation så beslutar Försäkringskassan att jag inte är beviljad till tillfällig föräldrapenning. Handläggaren gör bedömningen att det inte är tillfälligt utan handlar om ett grundtillstånd som är beständigt. Jag håller inte med om detta. Det är därför jag driver ärendet vidare. Det känns så starkt i magen att jag har rätt och de har fel. Magkänslan ska man lyssna på är min erfarenhet. Så nu är det inte mycket annat att göra än att överklaga beslutet. Två månader har man på sig att göra det. Spännande uppgift att pyssla med så här på sommaren. ? Särskilt när alla inblandade är på semester och onåbara. Vi får väl se hur länge jag orkar.

En av mina absoluta favoritpoddar ”Josefin och Vanja’ is no more.  ? Den podden har fått mig att tänka i nya banor och börja tro på min egen förmåga. Att jag faktiskt kan åstadkomma det jag vill med min egen kraft. ?Att det bara är jag som vet vad jag vill göra med mitt liv. Jag har varit alldeles för bra på att lyssna in andra och söka bekräftelse istället för att tro på mig själv. Det känns sorgligt att det inte kommer nya avsnitt. ?Har du någon favoritpodd? Jag lyssnar på flera olika poddar varje dag och det har hjälpt mig att klara mig igenom en otroligt jobbig period i livet. Att försöka se positivt på tillvaron när det mesta går i moll är inte det lättaste, men man är ju tvungen att knata vidare. ?Något annat finns liksom inte.  Särskilt inte när man har barn att ta ansvar för.

Vad har hänt mer sedan sist? Det har ju varit väldigt mycket fokus på övningskörning. ???? Jag har till och med kört dubbla pass på trafikskolan, ett pass på morgonen och ett på eftermiddagen. Jag hade verkligen gett mig 17 på att ta det där jäkla körkortet. 12 juni hade jag förarprov. Var såklart supernervös och tyckte inte att det gick så bra. Men tydligen tillräckligt bra. Så nu har jag körkort! ?? Känns helt overkligt. Dagen efter beställde jag en tårta ? som jag tog med till trafikskolan som tack för allt stöd under övningskörningen. Kan verkligen rekommendera Nybrons trafikskola om du bor i Uppsala. ?❤

Idag hämtade jag ut körkortet. Kändes lite högtidligt. ? Jag har längtat och kämpat så. Som min dotter har sagt: ’du har övningskört i 30 år’. ? En sanning med viss modifikation, men då kan man ändå förstå att det känns lite högtidligt när man är klar,

Nu börjar jakten på parkering. Det är inte lätt att få en parkering när man bor i centrum som vi gör. Boendeparkering saknas helt. Jag vill såklart börja köra så fort som möjligt. Men det är knepigt att skaffa bil innan man har någonstans att ställa den. ? Håll gärna tummarna för oss.?

Sköt om er! Vi hörs snart. Kram.❤❤❤

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *