Hej!
Har haft ett längre uppehåll med bloggen. Det finns flera anledningar till det. En anledning är att mitt mående har sviktat såväl psykiskt som fysiskt. Som ni vet så har jag vabbat en lååång period eftersom min dotter inte har mått bra och det har fungerat dåligt med skolan. Som NPF-förälder lär man sig snabbt att KAMP är något man får leva med. Det är en kamp för att få det man har rätt till. För oss har det varit en kamp med Försäkringskassan för att få ut tillfällig föräldrapenning som man ju har rätt till när ens barn är sjuk och man inte kan jobba. Det har varit en kamp för att får till rätt anpassning i skolan så att dottern mår bra av att vistas där och känner sig motiverad att gå dit. Det har varit en kamp för att få rätt vård av såväl BUP som HAB. Som ni säkert förstår så orkar man ju inte kämpa hur länge som helst utan paus. Jag är nu sjukskriven och ägnar dagarna åt att försöka återhämta mig från denna kamp, som ju är långt ifrån slut. Det som har hänt är nog att jag har anpassat mig och lärt mig att leva utifrån de förutsättningar som finns. Att man behöver tänka om för att orka fortsätta gå vidare. Det liv som man levde tidigare är inte det liv som existerar nu. Att då försöka sträva åt att få tillbaka det vi hade förut är liksom dömt att misslyckas. Jag försöker tänka nytt och framåt istället. Det har resulterat i att jag sakta men säkert börjat läka. Åtminstone psykiskt. Jag dras ju även med en fysisk skada som ger sig till känna när det psykiska måendet inte är på topp. Det vill jag inte gå in på i det här inlägget mer än att det komplicerar det hela avsevärt. Men det är på gång med det också. Jag kämpar på kan man säga.
En annan anledning till det långa uppehållet är helt enkelt att jag inte varit säker på att någon har läst min blogg. Ni förstår säkert känslan: om man lägger ner tid och kraft på något som dessutom är väldigt personligt eftersom man delar med sig av sitt privatliv och så känns det som att man står och skriker rakt ut i intet utan att få svar. Nu är det säkert inte så. Jag vet ju att det är långt ifrån alla som är aktiva och kommenterar bloggar utan bara läser. Och det är inget fel med det. Men så kände jag i alla fall i början av sommaren. Det var tufft då. Börjar må bättre och få hårdare hud. Jag har istället varit aktiv på Instagram och tycker att det har gett mig mycket.
Men nu står jag i valet och kvalet om jag ska fortsätta blogga eller inte. Ska jag kanske flytta bloggen? Ska jag byta inriktning och blogga om något annat ämne? Eller ska jag lägga ner bloggen och använda mig av någon annan kanal? Ni får jättegärna höra av er om det nu faktiskt är så att ni brukar läsa det jag skriver och har åsikter om hur denna blogg kan utvecklas. Tar tacksamt emot tips.
Sköt om er. Kram från Funkismamman.
