I september förra året utökades vår familj med en liten kattfröken. Jag har haft katt i omgångar i livet och när jag har varit kattlös så har det känts tomt. Jag är nog en kattmänniska. Nu var det lite knepigt på grund av att min dotter tyckte att katter var läskiga och oberäkneliga. Jag hade en tanke att en snäll och katt kan ge lugn och välbefinnande. Men vägen dit var komplicerad.
Vi provade en sommar och hade en kattunge hos oss över en helg. Men den missen var helt vild och klättrade i gardinerna. Inte bra om man är katträdd. Kattungen tog sats och kastade sig på fötterna när man gick. Så den lilla fick åka tillbaka till sin matte igen.
Efter en jobbig höst med skolbyte och försämrat mående ville vi göra ett nytt försök med en noga utvald vuxen katt. Jag svarade på en annons på blocket och vi åkte för att träffa matte med katten Stina. Det började med att kisse lade sig bredvid min dotter i soffan. Och det brukade hon tydligen inte göra med främlingar. Det kändes som att Stina valde oss. Och så blev det. Stina blev Lilly och fick flytta hem till oss.
Hon har gett oss båda så mycket glädje. Denna lilla varelse är så snäll och så klok att jag inte varit med om maken. Man kan stoppa in en strumplös fot mellan hennes små tassar och smeka på magen och hon slår tassarna runt foten utan klor och håller samtidigt som hon försiktigt smakar på tårna utan tänder. Mina tidigare katter har blivit urbusiga då och använt både tänder och klor. Lilly har en passion för hårsnoddar. Hon kan till och med sitta på kommando om man lockar med en hårsnodd. Det har hänt att jag vaknar på natten av att små kattänder försöker lossa en hårsnodd från mitt hår. Jag tror absolut att ett litet djur kan lindra ångest. Att få klappa en liten varm kattkropp ger lugn och när hon sätter igång sin spinnmotor så blir man ännu lugnare. Vi har verkligen fått en vårdkatt och jag kan verkligen rekommendera detta.
