Header Image

Funkismamman

Vi är en funkisfamilj som bor i Uppsala. "Funkis" är ett smeknamn på funktionsvariation eller funktionsnedsättning, men jag gillar faktiskt även en inredningsstil som kallas funkis. :-) Vår familj består av en mamma, en dotter, en kattfröken och två marsvinsherrar. Vår vardag präglas just nu främst av att tackla hinder som kan uppstå när man lever med neuropsykiatriska svårigheter. Det gäller att ha riktning och en stark röst för att komma framåt. Målet är att när alla bitar fallit på plats så kommer vi kunna lägga energin på det som ger livskvalitet istället för att kämpa. Denna blogg är ett verktyg för att sätta ord på allt detta och förhoppningsvis kunna inspirera och hjälpa andra i samma situation. Häng med på vår resa! Nu kör vi! :-)

Kattcirkus, klippning och övningskörning

Publicerad,

Hej! Dagen börjar med övningskörning. Vid senaste passet på körskolan fick mitt självförtroende sig en rejäl knäck. Läraren ansåg att jag hade för mycket fokus på fötterna när jag körde. Jag har kört en hel del och fått för mig att jag inte har så långt kvar till uppkörning. Jag har ju till och med kört halkbana och blivit godkänd. Anledningen att jag nu åter kör på körskola är för att jag har haft uppehåll med körningen ett tag av olika skäl och nu vill få bekräftat att jag är redo att köra upp. Att då få höra att man befinner sig på lektion tre som är typ ”detta är en bil” och ”så här gör du när du växlar” kändes väl så där. Men idag gick det betydligt bättre. Raskt marscherat till lektion sju inom loppet av en halvtimme. 🙂 Målet är att få körkort innan sommaren.! Heja mig!

Efter körlektionen har vi haft träning med liten katt här hemma. Vår katt Lilly har nämligen en förkärlek för  att apportera hårsnodd och detta hade jag fått för mig att föreviga. Det visade sig att Lilly inte hade lust att samarbeta.  Åtminstone inte när jag försökte filma. Men resultatet blev ganska kul ändå. Filmerna finns till beskådan på Instagram. ”funkismamman2” heter jag där.

Därefter var det dags att axla frisörrollen. Min dotter hade en önskan om att klippa topparna och det ville jag gärna hjälpa till med. Man spar ganska många hundralappar genom att klippa själv. Men blir det fel och fult så får man ju ändå gå till frissan. 🙂 Idag blev det tummen upp vilket jag tackar för.

Är det något mer än jag som börjar ledsna på vintern? Vi hörs. Kram.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *