Header Image

Funkismamman

Vi är en funkisfamilj som bor i Uppsala. "Funkis" är ett smeknamn på funktionsvariation eller funktionsnedsättning, men jag gillar faktiskt även en inredningsstil som kallas funkis. :-) Vår familj består av en mamma, en dotter, en kattfröken och två marsvinsherrar. Vår vardag präglas just nu främst av att tackla hinder som kan uppstå när man lever med neuropsykiatriska svårigheter. Det gäller att ha riktning och en stark röst för att komma framåt. Målet är att när alla bitar fallit på plats så kommer vi kunna lägga energin på det som ger livskvalitet istället för att kämpa. Denna blogg är ett verktyg för att sätta ord på allt detta och förhoppningsvis kunna inspirera och hjälpa andra i samma situation. Häng med på vår resa! Nu kör vi! :-)

HAB och BUP

Publicerad,

Hej! Då var det  tisdag. Veckorna forsar fram med rasande fart. Min dag började med långpromenad i solen för att tanka d-vitamin samt inspiration. Passade på att fota lite. Uppsala är en vacker stad med fina gamla hus. Det finns såklart fula hus också men de behöver man ju inte fotografera. ?

Trots att jag inte har varit på jobbet sedan september så är det full fart med aktiviteter varje dag. Igår var det möte på Habiliteringen. Det gick bra trots att jag nog var inställd på motsatsen. Det har varit svårt att samarbeta med Hab. Känslan har varit att man har efterfrågat en liter mjölk och blivit erbjuden tre apelsiner. Igår skulle en habiliteringsplan uppdateras. Det innebär att man går igenom vilka insatser som är planerade och uppdaterar så att allt är aktuellt. Jag kan tänka mig att jag ses som en ganska krävande anhörig. Jag sitter liksom inte och väntar på att saker ska hända. Jag ser till att det händer. Detta var säkert inget möte man såg fram emot från deras sida. ? Men det gick som sagt hyfsat och jag fick varken psykbryt eller migrän. Men trött är man allt efter ett sånt möte. Och jag är ganska stolt över att ha fått en argstämpel. Det visar ju att jag vågar säga ifrån och inte låter mig bli överkörd. När jag var liten var jag en tyst liten tjej som knappt märktes. Nu kan jag ha en muntlig dragning för ett gäng utan att darra på rösten. Övning ger färdighet.

Idag är det besök på BUP. Kan ju tyckas onödigt att ha kontakt för samma sak på flera ställen. Och två möten samma vecka dessutom. Men tyvärr så funkar det så i vården. Habiliteringen håller i det som rör autism. Och BUP håller i bitarna kring ADHD och ADD. Har man då båda diagnoserna får man gå på båda ställena. Till saken hör att det är väldigt vanligt med flera diagnoser parallellt. Ibland skulle man vilja ha någon slags projektledare för sitt eget liv. Det är egentligen märkligt att det inte är rörigare än det är.

Har tidigare nämnt att jag har en förkärlek för poddar. Vad skulle livet vara utan poddar? Tyst typ? ? Att lyssna på poddar har verkligen berikat mitt liv och jag följer flera parallellt. Idag vill jag tipsa om NPF-podden som jag tycker är jättebra!

”För alla som är intresserade av frågor som rör barn med neuropsykiatriska diagnoser. Psykologen Bo Hejlskov Elvén och logopeden Ulrika Aspeflo svarar på frågor och ger handledning om hur man kan hjälpa barn med särskilda behov.”

https://poddtoppen.se/podcast/1175297392/npf-podden

Imorgon är det möte på jobbet. Vi får se hur det går. Ta hand om er. Kram.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *